Jag blir så jäkla irriterad på stalkers. Helt ärligt. De som stalkar, de verkar ju ha en sorts hatkärlek till bandet? Man vill ju inte att dem ska ''gå in i väggen'' av allt kändisskap. De är ju just det som dem gör. Jag vet att det är ''en del av kändisskapet'' men hur tänker man? Enligt mig är inte stalking om man enbart står tyst utanför deras hus. Men stalking för mig är när man följer efter dem vart dem än går, står utanför huset och skriker, osv. Eller gör inbrott. Jag själv tror inte att det var tjuvar. Det var stalkers. Alltså. Blir så sur. Dem är inte mera än människor. Tokio Hotel, som ni vet, har blivit väldigt ''instängda'' dem senaste åren. 2006-2007 var dem väldigt personliga, snälla mot fansen (Säger inte att dem inte är snälla idag) och mera, äkta. Om ni fattar vad jag menar. Detta gör att dem blir ännu mera instängda. Fattar ni inte det? Detta gör ju att dem inte vågar göra/visa andra saker. 

De har ju också ett privatliv, de vill inte alltid vara kändisar.

Jag syftar inte på någon alls, utan blir bara väldigt irriterad på detta. Visst, jag vill gärna åka till deras hus, och det tänker jag göra, men att bli en stalker kommer jag aldrig vara. Visst jag kanske är lite stalkerish, men jag kommer aldrig bli en stalker. Det vet jag.